Att bära andras livsöden – den personliga kostnaden i kriminalvårdens uppdrag

Att arbeta inom kriminalvården är inte ett arbete som liknar andra. Det är ett uppdrag som vilar tungt på en grund av ansvar, säkerhet och mänskliga möten – ofta i situationer där livsval, konsekvenser och framtid står i centrum.

Många som söker sig till kriminalvården gör det med en vilja att göra skillnad. En vilja att bidra till att människor som av olika skäl har hamnat fel i livet ska få en möjlighet att förändras. Att bryta destruktiva mönster och återvända till samhället med nya förutsättningar.

Men det är också ett arbete som innebär en personlig kostnad.

Ett uppdrag utan att förringa brott eller brottsoffer

Det är viktigt att vara tydlig: att arbeta med människor som är dömda för brott innebär inte att förringa de handlingar som begåtts. Det innebär inte heller att bortse från de brottsoffer som drabbats.

Kriminalvårdens uppdrag är en central del av rättskedjan. Straff ska verkställas – men det finns också ett ansvar att skapa förutsättningar för att människor inte ska återfalla i brott.

Det är i detta spänningsfält som kriminalvårdens personal verkar – mellan kontroll och förändring.

Ett arbete som gör skillnad – på riktigt

Trots de höga kraven finns det också en sida av arbetet som bär.

Att få möta en tidigare klient ute i samhället – någon som idag lever ett liv med arbete, familj och ansvar – är ett kvitto på att arbetet spelar roll.

Det är i de stunderna som man ser att förändring är möjlig.

Det är också dessa erfarenheter som driver många kriminalvårdare att fortsätta, trots belastningen och svårigheterna.

Kollegial sammanhållning – en nödvändig styrka

I en verksamhet som ofta är pressad och oförutsägbar blir kollegorna avgörande.

Det finns en stark sammanhållning i arbetsgrupperna. En vilja att stötta, att ställa upp och att finnas där för varandra i svåra situationer.

Denna gemenskap är en av de viktigaste skyddsfaktorerna i arbetet.

Men den kan aldrig ersätta arbetsgivarens ansvar för att skapa hållbara förutsättningar.

Särskilda uppdrag – särskilda krav

Kriminalvårdens arbete är komplext och mångfacetterat.

Det handlar bland annat om att arbeta med människor som är häktade och ännu inte dömda. Här gäller oskuldspresumtionen, samtidigt som frihetsberövandet ofta sker under mycket påfrestande former. Det kräver kunskap och omdöme för att minimera negativa konsekvenser.

Samtidigt finns arbetet med minderåriga som har hamnat i kriminalitet. Här krävs ytterligare förståelse för utveckling, mognad och särskilda behov.

Detta är inte uppgifter som kan utföras utan rätt kompetens, rätt stöd och rätt förutsättningar.

Den psykologiska och fysiska belastningen

Att dagligen möta människor i utsatthet, frustration och ibland aggressivitet påverkar.

Kriminalvårdare ska vara professionella, empatiska och samtidigt upprätthålla säkerhet och ordning.

Detta skapar en konstant belastning – både psykiskt och fysiskt.

På sikt riskerar detta att leda till stress, utmattning och en känsla av otillräcklighet.

Rätten till ett hållbart arbetsliv

Rätten till ett hållbart arbetsliv måste vara självklar – även inom kriminalvården.

Men verkligheten ser annorlunda ut.

Arbetspass mellan 07:00 och 19:00 i kombination med ett psykiskt krävande arbete ger inte tillräcklig återhämtning. Tröttheten blir inte tillfällig – den blir ett tillstånd.

När familjelivet får stå tillbaka

Konsekvenserna blir särskilt tydliga för de som har barn.

Att arbeta så långa dagar innebär att man inte kan vara en närvarande förälder i den utsträckning man önskar. Vardagen – med läxläsning, middagar och samtal – går förlorad.

När arbetet dessutom ofta innebär tjänstgöring varannan helg minskar tiden tillsammans ytterligare.

Detta är inte enstaka tillfällen – det är ett återkommande mönster.

Och det får konsekvenser.

Relationer som prövas

Även parrelationer påverkas.

Oregelbundna arbetstider, långa pass och helgarbete gör det svårt att få till ett fungerande samliv.

Tid tillsammans blir en bristvara.

Relationer sätts under press – inte på grund av brist på vilja, utan på grund av brist på tid.

En verklighet som utestänger

Som det ser ut idag är det i praktiken svårt att kombinera arbetet i kriminalvården med ett fungerande familjeliv.

Det riskerar att skapa en situation där yrket upplevs som mest förenligt med ett liv utan familjeansvar.

Och om man går in i yrket med en relation, är det inte ovanligt att den utsätts för stora påfrestningar.

Det är en utveckling som måste tas på största allvar.

Oförutsägbar arbetstid och övertid

Genom kriminalvårdens arbetstidsavtal KV ATA kan arbetsgivaren förändra fastställd arbetstid med kort varsel – i praktiken med en dags framförhållning – och under längre perioder.

Det innebär att människors planering och privatliv kan raseras från en dag till en annan.

I paragraf 25 regleras också övertid, där arbetstagare är skyldiga att arbeta övertid när arbetsgivaren begär det, upp till 150 timmar per år.

Även om frivillighet nämns i teorin kvarstår en tydlig maktbalans.

Detta speglar en syn på arbetstagaren som en resurs som alltid ska kunna ställas till förfogande.

Det är en syn som hör hemma i en annan tid – inte i en modern arbetsmiljö.

Arbetstidsförkortning – en väg framåt

Mot denna bakgrund måste nya lösningar diskuteras.

Kriminalvården är en verksamhet där arbetstidsförkortning med bibehållen lön kan göra verklig skillnad.

Att gå från arbetspass på upp till 12 timmar till arbetspass om maximalt 6 timmar skulle skapa helt andra förutsättningar.

En modell där en medarbetare avlöses av en ny, utvilad kollega mitt i arbetspasset skulle innebära:

• Ökad kvalitet i arbetet
• Högre säkerhet
• Bättre arbetsmiljö
• Reell återhämtning
• Kraftigt minskad sjukfrånvaro

I förlängningen skulle detta också kunna bidra till minskade återfall i kriminalitet.

Arbetsgivarens ansvar

Detta kräver en arbetsgivare som förstår verksamhetens verklighet.

Det handlar om att säkerställa:

• Rätt verktyg
• Rätt kompetens
• En god arbetsmiljö
• Tillräcklig återhämtning
• Handledning och stöd
• En ersättning som speglar arbetets betydelse

Att förlita sig på medarbetares lojalitet utan att ge motsvarande förutsättningar är inte hållbart.

Sambandet mellan arbetsmiljö och säkerhet

En god arbetsmiljö skapar hög säkerhet.

En dålig arbetsmiljö skapar risker.

Det gäller för personalen, för de intagna och för samhället i stort.

Våra krav – för en hållbar kriminalvård

För att kriminalvården ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett rättssäkert, humant och effektivt sätt krävs förändring.

Vi ställer därför följande krav på arbetsgivaren:

• Att säkerställa arbetstider som möjliggör verklig återhämtning
• Att skapa arbetstidsmodeller som går att förena med familjeliv och föräldraskap
• Att begränsa möjligheten till kortsiktiga förändringar av arbetstid som slår sönder medarbetares privatliv
• Att ompröva synen på beordrad övertid och minska beroendet av denna
• Att utreda och införa arbetstidsförkortning med bibehållen lön
• Att säkerställa tillräcklig bemanning i alla delar av verksamheten
• Att ge tillgång till kontinuerlig handledning och stöd
• Att säkerställa relevant kompetensutveckling för samtliga uppdrag, inklusive arbete med häktade och minderåriga
• Att skapa en arbetsmiljö där personal kan arbeta långsiktigt utan att riskera sin hälsa
• Att säkerställa att ersättningen speglar arbetets ansvar, komplexitet och samhällsbärande funktion

Slutligen:

Arbetsgivaren måste ta ett tydligt ansvar för att ingångna avtal följs.
Principen pacta sunt servanda – att avtal ska hållas – är inte förhandlingsbar.

Den gäller även här.

Ett uppdrag som kräver hållbarhet

Kriminalvården är en av samhällets viktigaste verksamheter.

Men den kan aldrig bli starkare än de människor som arbetar i den.

För bakom varje förändring finns en kriminalvårdare.

Och bakom varje kriminalvårdare finns en människa – med rätt till ett liv, inte bara ett arbete.